Portugals åsnor
Jag tror att man kan säga att åsnorna är Portugals nationaldjur. Ändå var Portugals typiska åsna utrotningshotad för en tid sedan.
Åsnan hade varit viktig vid småbruken, både i sig själv och kanske ännu mer för att producera mulor. Genom att korsa med hästar fick man bra arbetsdjur, men mulor (och mulåsnor) är sterila, så det behövs hela tiden en population åsnor för at kunna avla nya mulor.
Traktorn kom på allvar först vid EU-inträdet på 1980-talet till det ganska fattiga landet. Då minskade antalet åsnor fort, och populationen nådde en bottennivå med bara tre hingstar. Det fanns många fler ston, men det var ändå kris.
Man tog in åsnehingstar av liknade ras och lyckades rädda de portugisiska åsnorna. Nu finns runt 500 avelsdjur, och man ser åsnor på flera platser när man reser på landsbygden.
Antonio, som visade oss till naturreservatet Faia Brava, stannade på vägen dit och visade några av åsnorna. Han har tidigare fött upp åsnor och fick sammanlagt cirka 60 föl. Nu har han inga åsnor längre, men gillar dem verkligen.
Nyfikna och kelsjuka var alla åsnor som vi såg under resan. Sammetslena mular och charmiga, långa öron.
Ingemar fann direkt en kompis. Hade det inte varit för deras förskräckliga läte är det frågan om inte åsnorna skulle kunna efterträda alpackorna på sikt. Men jag tror kanske att deras gnäggning avskräcker. Eller är de bättre vakthundar än bretonern?
Kan ABSOLUT rekommendera åsnor till Ingemar! Kloka, vänskapliga och bästa vaktdjuren på betet dessutom. Och så himla ofta skriar dom ju inte om de är nöjda med livet. Vi bor ju mitt i samhället och fick aldrig klagomål på våra åsnor. Fast har man hundar får man vara lite försiktig, åtminstone tills hundarna lärt sig att akta sig.
Vi har ju mest mulor nu för tiden, och de är väldigt trevliga att rida, intressanta personligheter och otroligt smarta. Kanske Ingemar kunde bli första muluppfödaren i Sverige. Heheh