Sorraia-ponnyer
Den portugisiska ponnyrasen Sorraia anses vara en av världens äldsta hästraser. De är nästan alltid musblacka, och man försöker vara mån om att bevara tydliga zebratecken på dem.
Det finns bara cirka 200 individer av rasen, och jag fick tillfälle att se några av dem när jag var i Portugal nyligen.
Antonio, som driver hotellet Casa da Cisterna ihop med sin fru Ana, är en stor entusiast kring bevarandearbete och har en egen liten flock med Sorraia-ponnyer.
Vi fick se dem när vi skulle resa hem, då vi tog vägen om deras hage och Antonio visade sina hästar. De ville inte komma fram, och det visade sig bero på att det alldeles nyss fötts ett föl. Flocken vaktade runt sto och föl, och det vara bara hingsten som kom lite närmare.
Det var inte marker för gympaskor, så Ingemar och jag nöjde oss med att stanna där vi var och se på dem från lite större avstånd.
Vi hade ju dessutom sett en lite större flock Sorraia dagen innan, då Antonio tagit oss med till ett reservat där det fanns en frilevande flock. Detta reservat låg på den spanska sidan om gränsen.
I den flocken fanns också en brun häst, som inte alls såg ut som "sin familj", som hon tydligen ansåg att det var. Vi fick veta att hennes mamma dött när hon var liten och att personalen tagit henne från sin flock och till Sorraia-ponnyerna, där hon adopterades av ett sto.
Ett föl fanns i flocken, och så några ston och unghästar. Just nu ingen vuxen hingst, då en ny hingst snart skulle komma.
Man tror att Sorraia och även Garrano, som jag skrev om för några dagar sedan, har funnits på den iberiska halvön i 6000 år. Sorraian har använts av boskapsfösare ursprungligen, men också för annan ridning och körning, även i jordbruket.
Det är ganska små och lätta ponnyer, med ett typiskt iberiskt huvud - lite långt och med konvex nosrygg.
I reservatet lever de fritt ute året runt, och de är härdiga och lättfödda. Jag är så glad att jag fick chansen att se dem!
