Skulle du vilja skriva under?
Det är så lätt att dras med i sensationer och uppröras, vare sig man vet tillräckligt eller inte. Läs gärna om det i inlägget: ”Jag skiter i att det är fejk” http://stuterikry.blogg.se/2018/december/jag-skiter-i-att-det-ar-fejk.html Bara några dagar efter det kom en kommentar i ett annat inlägg, en kommentar som nog inte handlade så mycket om att kommentera det jag skrev, utan mer var en förhoppning om att få spridning av sin egen protestlista. Så här stod det:
”Skulle du vilja skriva under denna protestlista och/eller dela den vidare? Jag tänker eftersom du har en blogg som handlar om djur, så kanske både du och dina vänner och följare känner att denna vanvård bör stoppas omgående! ”
Det handlade om en protest mot en grupp djur på en djurpark. En djurpark som jag aldrig besökt, men som det var tydligt att länsstyrelsen hade kontrollerat, och som länsstyrelsen hade valt att inte vidta åtgärder mot. Förutom inlägget från protestskrivaren hade jag ingen fakta som styrkte att det var problem i det här fallet. Så jag kände inte att jag varken kunde eller ville dela vidare, och inte heller skriva på.
Jag har sett för många exempel på när det blir fel. När människor i all välvilja dras med i en hetskampanj för att rädda djur. När det skrivs massbrev, alla likadana, av hundratals personer, som skickas till myndigheterna. Det kan handla om en protest mot att förvildade katter ska avlivas. Ett tråkigt beslut, men ofta alldeles nödvändigt och den minst dåliga lösningen i det läge som är. Och det är inget som blir bättre av meningslösa massbrev.
Jag blir också skeptisk när någon, som i detta fall, drar likhetstecken mellan djur som ägs av vinstdrivande företag och djur som far illa. Välskötta företag som går med vinst har också förutsättningar för att ge djuren en bra miljö och vård. Att företaget går bra betyder inte att djuren säkert har det bra, men inte heller att djuren har det dåligt. Faktiskt är jag mer bekymrad över, och har sett fler förfärliga exempel på dålig djuromsorg, i fall där det saknas pengar.
Jag tänker på rop på hjälp på Facebook på lördagskvällen. Katten är allvarligt sjuk, far illa och behöver vård nu. Ägaren har inga pengar, ingen försäkring och ingen bil. Så kan någon swisha lite pengar för att betala taxin och veterinären… Då tänker jag att som djurägare behöver man kunna (och vilja) ta ekonomiskt ansvar för sitt djur. Något att tänka över innan man skaffar katten.
Även om den är nästan gratis att skaffa så behöver den mat och antagligen kastrering och vaccination. Och den kan bli sjuk, även på jourtid. Men de här människorna, som kanske älskar sin katt, men som inte har kunskap och kapacitet att ta hand om den på ett bra sätt, är inga bra kattägare. Kärlek räcker inte för den sjuka katten.
I fallet med djurparken vet jag inte något om det eventuella problemets omfattning eller om det är rätt beskrivet. Så jag skrev inte på och jag delade inte vidare. Om det var problem så var det tydligt att länsstyrelsen kände till frågan. Jag tänker att det är bara de som har makt att agera, och med det lät jag mig nöja.
Jag påmindes också om en annan gång när jag fick kontakt från en person som läst bloggen och skrev ”Ni verkar vara såna djurvänner” http://stuterikry.blogg.se/2017/november/ni-verkar-vara-sana-djurvanner.html I det falle var jag säker på att jag inte stödde det som föreslogs. Det är inte alltid saker är som de verkar. Och det är inte alltid det blir bra fast man vill göra väl.
