stuterikry.blogg.se

Är det sant det som påstås i Uppdrag granskning om anmärkning vid djurkontroll? Starka bilder på djur som inte har det bra berör alltid, och förstås även denna gång. De visade klipp från allvarliga brister i djurskyddet på slakteri och de fokuserade på KRAV-kontrollen och anmärkningar mot ekologiska gårdar under veckan som gick. Många upprördes, och en del sade sig vilja bli veganer.

 

Det var väl ungefär vad de hoppades när de gjorde programmen, tänker jag. Och var och en gör sitt val, på sina grunder. Men jag hoppas att beslut ska tas på mer stabil grund än ett vinklat inslag i TV. Genom att välja sina fakta så kan man ge väldigt olika bild, beroende på vad man vill uppnå. Och den tid då TV inom public service kunde tas som garant för att ge en bred och opartisk bild - ja, den tiden är för länge sedan förbi. Det har jag tagit upp förut, senast här: https://stuterikry.blogg.se/2021/january/man-reagerar-direkt.html

 

Och nej, jag vill inte påstå att de ljuger. Varje fall av dålig djurskötsel och djur som far illa är ett misslyckande, och ett lidande som inte är OK.

 

Men jag tycker inte att det är rimligt med den syn på rätt som genomsyrar programmet. Att en människa som en gång gjort ett fel, åtminstone om det felet handlar om djurskötsel, verkar inte kunna få upprättelse någonsin, inte en chans till bättring eller att gå vidare på ett bra sätt.

 

Det är mest en katt- och råttlek när de slår ner hos enskilda tidigare dömda djurägare. Utan förvarning står de hemma hos någon med stora TV-kameran i högsta hugg. Det är svårt nog när man är mediatränad, förberedd och den som bara ska svara på frågor utan att vara personligt anklagad. Jag vet, för jag har provat i den rollen. I de här fallen blir det förstås ännu svårare, och förstås tar de bara med de som svarar som de hoppades. Den som hinner fatta sig och säger lugnt att de gärna ska visa hur deras djur har det - de lär nog inte komma med.

 

Det jag skriver försvarar inte vad dessa personer gjort, och det försvarar inte heller en del rätt kass svar i intervjuerna. Men om du tänker dig in i situationen så tror jag att du förstår underläget. De är människor även de som gjort fel och dåligt, och en stor del av dem vill säkert också rätt och bättre framåt.

 

Siffrorna då - stämmer då? Tja, det beror ju på hur man ser det. De antyder en bild av väldigt lite djurskyddskontroll och många allvarliga brister. Men som så ofta så kan man vinkla statistik för att säga det man vill ha sagt. Jag ger några exempel på hur det hänger ihop:

 

I deras siffror på att 7,5 % av kontrollobjekten kontrolleras ingår inte bara alla lantbrukets produktionsdjur utan också alla hästgårdar. Det ger en siffra på ungefär 78.000 kontrollobjekt. Om man fokuserar på mjölk- och nötköttsgårdar så är det hela 22 % som kontrolleras årligen. Kontrollen är dessutom riskbaserad, vilket innebär att de som haft tidigare anmärkning eller har andra saker som talar för en ökad risk för brister, får tätare kontroller.

 

Av alla kontrollobjekt så var det 0,7 % som hade anmärkningar, och ungefär hälften av föreläggandena från länsstyrelsen (dvs de fall där de fattar beslut om att åtgärder måsrte vidtas) gäller gårdar som haft minst två olika förelägganden. Djurförbud döms årligen ut till 1,5 promille av alla nötkreatursägare. Och endast 0,5 % av alla aktiva KRAV-gårdar har fått ett föreläggande. Som sagt; varje brist är viktig att fånga och åtgärda. Men låt inte de få som inte sköter sig stå för helhetsbilden.

 

Alltså: de allra flesta djurhållare gör ett jättebra jobb! Och jag tänker låta dessa dominera min bild, samtidigt som jag förstås jobbar för att det ska fungera bra överallt. Så jag är helt trygg med att fortsätta köpa svenska animalieprodukter. Jag äter svenskt kött och ost, och jag gör det med gott samvete. Jag äter också mycket grönsaker, och även där försöker jag välja svenskt så långt jag kan. För jag vill att maten ska kännas bra i magen, och jag vet att vårt närodlade öppna landskap inte kan importeras.