Djuren i Portugal
En av resans absoluta höjdpunkter var mötet med Garrano-hästarna. Flocken i frihet i dramatiskt landskap och till det en väldigt skön och solig vårdag.
Även gamarna var ett oförglömligt möte. Så annorlunda och så mäktiga. Nästan lika overkliga som dinosaurier.
Hundar såg jag flera, men bara några få fastnade på bild. De flesta såg jag fritt travande på gatorna. Stolta och med lätta steg. Alla med halsband som vittnade om att det fanns en ägare. Fast inte inom synhåll. De verkade reda sig bra ändå. Ibland tror jag att de kunde trafikreglerna, Eller så var folk duktiga på att hålla undan för dem.
De första hästarna jag såg var ett par tjudrade hästar på en gräsplätt. En bit ifrån varandra, med några meters rörlighet runt fästet. Så får man inte hålla häst i Sverige.
Å andra sidan är det nog inte sämre (om inte solen blir för varm, men det var den inte då) än det är för alla de hästar som hålls inomhus hela tiden. Utom när de rids då. Det verkar rätt vanligt i Portugal. Många hästar som varken är vana vid utevistelse eller at umgås med andra hästar.
Rätt långt från de halvvilda hästar jag mötte i reservaten då.
På väg dit såg jag ju både åsnor och kor av lokala raser. Dem har jag skrivit om. Jag hann aldrig få någon bild på grisarna. Framför allt under den korta turen i Spanoen såg vi en hel del grisar ute, eller spår efter dem. Visst fanns det vildsvin, men det fanns också vilda tamgrisar.
Jag fick förklarat för mig att så föds en stor del av grisarna upp där. De föds på stall och tas sedan ut för att växa upp utomhus i stora hagar. Låter som ett härligt grisliv. Men någon närmare koll hann jag inte få.
Då såg jag mer av fåren. Ett vanligt djurslag på de magra och utmanade betesmarkerna där. De passar fint in och har säkert betytt mycket för människorna. Men alla såg inte välskötta ut. En del var smutsiga, och det var kanske inte det värsta. Mest reagerade jag på en flock där en stor andel var påtagligt halta. Det kändes inte bra.
Många fårflockar vaktades av stora hundar. Det fanns varg i området, så jag förstår att det kan behövas. Intressant att se att det var så vanligt där.
Man får många tankar och nya perspektiv av en sådan resa. Jag är glad att jag fick chansen att komma ut på landsbygden och se lite mer av djuren där.
Det finns alltför mycket bristfällig djurhållning i Portugal, och alldeles för lite resurser för att förebygga och åtgärda den. Bristande kunskap hos många djurägare, och frågan ges inte den uppmärksamhet den borde i samhällsdebatten. Till min glädje ser jag i alla fall allt oftare stämpeln Animal Welfair på ganska vanliga produkter i snabbköpet. https://certis.pt/en/animal-welfair/ Har inte gått igenom vad det innebär i detalj, men jag ser att det är baserat på genuina forskningsprojekt, och jag tror att det kan motsvara ungefär den standard som svensk djurskyddslagstiftning sätter.
Om halta får såg jag en intressant presentation en gång som visade att det finns ett tydligt samband mellan ägarens kunskap om klövproblem och deras behandling och hur många halta får de t finns i flocken. Är ju ganska självklart men samtidigt inte: att om man vet att det är ett problem och hur det behandlas så känner man igen det och behandlar. Jag brukar tänka på mina krukväxter som jag inte hade några problem med förrän jag började dela lägenhet med kurskompisen som är specialist på växtskydd. Mina stackars ampelliljor hade säkert haft trips i många år men så länge jag inte visste så led i alla fall inte jag av det ;-)